Namn- och bildpubliceringar är svåra avvägningar för tidningarnas redaktioner att göra. Medierna ska fungera som någon slags ”tredje statsmakt” – så långt är vi nog alla beredda att hålla med helt och fullt. Men till vilken gräns ska egentligen medierna blanda sig i polisens utredningar och i vilket skede är det egentligen okej att ta steget fullt ut och peka ut människor som förbrytare på ett eller annat sätt?
Jag tycker att radioprogrammet i P1 belyser samtidens allt svårare dilemma kring den nya offentligheten och namn- och bildpubliceringar i media. På Internet, idag, har det utvecklats en ny slags offentlighet – ofta beskriven som ”bloggosfären”. Till största del måste detta anses som någonting riktigt, riktigt bra och en utveckling som måste anses främja demokratin. Alla (med dator internetuppkoppling och viss datorvana) har möjlighet att driva debatt och uttala sig om ditten och datten utan att traditionella ”gatekeepers” som redaktörer och ansvarig utgivare lägger sig och sållar bort. Så långt är det ju hur bra som helst.
När det kommer till namn- och bildpubliceringar och andra etiska ställningstaganden som ”vanlig” media gör (oftast) noggranna avvägningar kring kan dock bloggare köra på lite hur som helst utan att egentligen behöva ansvara för konsekvenserna (naturligtvis finns undantag). Det tror jag precis som Aftonbladets chefredaktör Jan Helin beskrev i programmet bidrar till en utveckling där ”vanliga” medier blir allt snabbare med att gå ut tveksamma namn- och bildpubliceringar eftersom offentligheten (bloggare och även diskussionsforum m.m.) redan gått ut med ”de känsliga uppgifterna”. Alla vet redan om det, så varför vänta? Jag kan till viss del hålla med om ett sådant hypotetiskt resonemang, men jag anser ändå att medier, som exempelvis Aftonbladet, med sådant otroligt stort genomslag måste tänka igenom sina publiceringar ett varv till.
För utan medier som noga överlägger etiska och moralrelaterade frågor som exempelvis namn- och bildpubliceringar finns ingen tredje statsmakt. Kvar blir spekulationer och gissningar som fördömer utan att domaren har dömt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skriver att bloggare kan lägga ut namn och bild på personer utan att behöva ta konsekvenserna för det, men man får inte glömma att många bloggare och annat folk på internet faktiskt blivit polisanmälda på sistone för vad de skrivit, bland annat anmälde Gynning en person som skrev elaka kommentarer på hennes blogg. Men i övrigt, som du skriver, så kan bloggosfären ses som något positivt.
SvaraRaderaIntressant text. Tror du att medierna kan känna att de "måste" publicera mer och mer för att kunna konkurera med de frispråkiga bloggarna? Vart går gränsen i såfall?
SvaraRaderaVad tycker du?
Olof:
SvaraRaderaJa till viss del och i vissa fall tror jag definitivt att medierna känner att de måste gå steget längre i sina publiceringar för att motsvara ett allmänintresse. Ett allmänintresse som delvis drivs av offentligheten på internet.
Att vissa bloggar är inflytelserika och påverkar "gammelmedia" står klart. Även om inte medierna alltid vill erkänna att de influeras och även får nyhetsmaterial därifrån.
Gränsen för bloggarna, utan utarbetade spelregler, blir/borde bli där personers mänskliga sida bryter in och säger stopp. Även om de inte kan skriva vad som helst (som Emma är inne på) ligger deras "gräns" en bit bortanför de vanliga mediernas.
Vad det har/får för konsekvenser låter jag däremot vara osagt.
Ditt resonemnag om den "nya offentligheten" som uppkommit genom bloggar osv är intressant. Men, som sagt vem ska vi egentligen försöka förlita oss på om media resonerar som bloggare och annat som sker runt om i den sociala mediearenan?
SvaraRaderaSka bloggarna få diktera villkoren för hur medierna ska agera i namn- och bildpubliceringsfrågor? Tar inte AB:s chefred lite för lätt på sin uppgift när han låter de sociala medierna bestämma när han själv ska tillåtas gå ut med namn och bild? Om det är på det viset kan vi alltså förvänta oss att AB och andra tidningar i fortsättningen inte sätter några gränser alls med hänvisning till bloggar.
SvaraRaderaDjungelns lag har då inträtt...
Hur får vi bloggare inom pressfrihetens råmärken? Det är kanske där vi måste börja för att städa upp i etikdjungeln?
Gary