tisdag 22 september 2009

Blogginlägg A: Nyhetsvärdering

"Brott och straff" är en roman av Fjodor Dostojevskij. Men det är inte bara en rysk romanklassiker som tar upp detta ämne. I medierna är brott, kriminalitet och straff någonting som tar upp spaltmeter efter spaltmeter. Mediernas roll som "den tredje statsmakten" är väl beskrivet. Hur medierna sköter sig som kriminalare och brottsutredare kan kanske diskuteras. Ibland kan det vara till Polisens hjälp att medierna tar upp och lyfter fram en utredning som kanske annars hamnat ihoptrasslad i en lat polismans papperskorg. Ibland - med dagens snabba publiceringar kan det dock bli fel. När är det egentligen okej att en tidningsredaktion går ut med namn, bild och ett helt privatliv för hela svenska folket? Känslig avvägning naturligtvis. De senaste dagarna har vi kunnat följa ödet med den försvunna "32-åriga falukvinnan" i DN, http://www.dn.se/nyheter/sverige/kropp-funnen-sambon-till-saknad-32-aring-anhallen-1.956112 och/eller samtidigt läst om "Fallet Linda-Chen" i Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5827196.ab

Samma ursprungliga nyhet har blandats om i redaktionens lilla tombola och kommit ut med två helt olika vinklingar och beskrivningar av samma nyhet. I en kvällstidning som Aftonbladet kan man få reda på egentligen allt som är värt att veta (och kanske lite till) om den misstänkte 34-årige sambon som visst heter Mats Alm. Bilder på både honom och den nu döda Linda Chen finns med lite överallt. På några dagar har Aftonbladets nyhetssajt på nätet, aftonbladet.se, publicerat närmare 15 artiklar i ämnet. En följetong av detaljer. Man kan bland annat läsa om Mats Alms tidigare förhållanden och intervjuer med både brodern och ex-frun. Allt i Mats Alms liv är av intresse för redaktionen – och för läsarna – eller?

DN.se har under samma tid publicerat i sammanhanget blygsamma fem artiklar i ämnet. Källor och information i artiklarna kommer från åklagare och Polis. Saklighet framför allt – är det vad läsarna vill ha?

Svaret kanske är både och. Aftonbladets detaljer och ”chock-rubriker” och DN:s trovärdighet är kanske en bra kombination. Att Gatekeepers, som redaktörer och ansvarig utgivare, arbetar på olika sätt på Aftonbladet respektive DN står helt klart. Vad som är rätt och fel har inget givet svar. När det gäller ”försvinnandet av den 32-åriga falukvinnan” eller ”Linda Chen-fallet” är jag dock lite tveksam till Aftonbladets sätt att publicera en misstänkt med namn och bild – så länge som fallet utreds. Dömd är en sak – misstänkt en helt annan.

Brott och straff är inte det enda kvällstidningarna fascineras av. Kändisar är ofta ett ämne som får mycket utrymme. Media idag hjälper också snällt till att skapa kändisar genom dokusåpor och talangtävlingar m.m. Jag tror inte att många svenskar visste vem Anna Anka var fram till i förra veckan. Nu är hon en kändis. Inte bara tack vare – men med en hjälpande hand av TV3:s nya serie ”Svenska Hollywoodfruar”. Hennes leverne spred sig som en löpeld till nyhetsredaktionerna och skapade nyheter på ett sätt som förmodligen inte ens programskaparna vågat hoppas på. Att Anna Anka är en ”vanlig” svenska som tagit sig hela vägen till ett liv i fabulösa Hollywood är i sig en saga som gjord för nyhetstörstande redaktioner. Anna går nog på nått outgrundligt vis att relatera till trots att hon nog inte har mycket gemensamt med merparten av svenska folket, hon är svenska – precis som du och jag.

2 kommentarer:

  1. Hej.

    Bra val av nyheter och intressanta aspekter i ett nyhetsvärderingsperspektiv. Brott och straff förhöjer ofta nyhetsvärdet, särskilt med en twist som i detta fall.

    Fallet Anna Anka verkar inte avta i medierna, och med de utspel hon lyckas göra varje vecka lär det inte avta heller.

    SvaraRadera
  2. Människan är nyfiken av naturen och vill gärna veta mer och drar sig många gånger inte för att snoka i andras liv. Aftonbladet tjänar pengar på denna nyfikenhet.

    Aftonbladt är en tidning som förlitar sig på försäljning av lösnummer och det är klart att bilder på gärningsmannen, ingående detaljer om hans liv m.m. säljer lösnummer. Jag tror att anledningen till varför Aftonbladet väljer den ingången medan DN inte gör det är för att sälja just lösnummer.

    Övertramp i etik och moral tror jag ofta har en koppling till pengar.

    SvaraRadera